1 · Vattenprovet
Lägg en bit i ett glas vatten och knacka bort luftbubblorna. Flyter den är det en
polyolefin — PP eller PE — eller expanderad cellplast. Ingen annan vanlig
plast har densitet under 1,0. Ett enda prov delar plastvärlden i två delar och tar tio
sekunder.
Saltvattenprovet smalnar av ytterligare. Lös koksalt i vatten tills inget mer går i
— ungefär 360 g per liter, vilket ger densiteten 1,20. Det som flyter där är PS, ABS,
ASA, nylon eller akryl. Det som sjunker är PVC, PET, POM, PTFE eller PLA.
vatten 1,00 g/cm³ · mättad koksaltlösning ≈ 1,20 g/cm³
2 · Acetondroppen
En droppe aceton på en dold yta,
trettio sekunder, torka av och känn med nageln.
- Mjuknar och blir klibbig → ABS, ASA eller polystyren. Aceton löser dem.
- Blir matt eller vitnar → PMMA, polykarbonat eller PETG. Angrips men löses inte.
- Ingenting händer → PP, PE, POM, nylon, PET eller PTFE. Kemiskt tåliga.
Provet är nästan lika informativt som vattenprovet och är därför det andra du gör.
På en synlig yta gör det bestående skada — välj insidan eller en kant.
3 · Böjprovet
Böj en tunn del tills den viker sig.
- Vitnar i vecket och böjer sig utan att gå av → PP, PE eller nylon.
Vitnandet är kristallstrukturen som orienterar sig.
- Går av sprött med skarpt brott → polystyren, akryl, PLA eller PET.
- Böjer sig segt utan att vitna, går inte av → polykarbonat, POM eller PVC.
Ett gångjärn som gjutits in i en detalj och tål att vikas tusentals gånger är
alltid polypropen. Ingen annan billig plast klarar det.
4 · Kokvattenprovet
En minut i kokande vatten, upp med pincett, och tryck med nageln medan biten fortfarande är
het. Provet skiljer plaster som annars beter sig likadant, och det är helt ofarligt.
- Opåverkad → PP, ABS, ASA, nylon, polykarbonat, POM eller PTFE.
- Mjuknar eller slår sig → PE, polystyren, PLA, PETG, PVC eller PET.
Det här är det enda enkla provet som skiljer PP från PE — PP tål kokande vatten,
PE gör det inte. Det skiljer också polykarbonat från PETG, en förväxling som spelar stor roll
eftersom de tål helt olika kemikalier.
5 · Brännprovet
Gör inte det här på okänd plast utan att läsa vidare
- PVC avger väteklorid som blir saltsyra i luftvägarna.
- POM avger formaldehyd.
- PTFE brinner inte utan sönderfaller, och avger bland annat perfluorisobuten
— en av de giftigaste gaser som finns. Värm aldrig PTFE avsiktligt.
Använd en mycket liten bit, utomhus, i vindriktningen bort från dig, och lukta
genom att vifta luft mot näsan — inte genom att hålla näsan över. Har vattenprovet
och acetonprovet redan gett svar: hoppa över det här.
Om du ändå bränner
| Beteende | Lukt | Plast |
| Droppar brinnande, blå låga med gul topp | Stearinljus | PP eller PE |
| Kraftig sot och svart rök | Sötaktig, gasliknande | PS, ABS eller ASA |
| Brinner rent med sprakande låga | Söt, fruktig | PMMA |
| Sotar, slocknar när lågan tas bort | Fenol, sötsyrlig | Polykarbonat |
| Slocknar direkt, svårantänd | Skarpt sur, stickande | PVC |
| Brinner med nästan osynlig låga | Stickande, ögonirriterande | POM |
| Droppar och drar trådar | Bränt hår eller selleri | Nylon |
| Droppar, måttlig sot | Sötaktig, karamell | PLA eller PET |
| Brinner inte alls | — | PTFE. Sluta omedelbart. |
Det enklaste provet av alla
Titta efter återvinningsmärkningen. Triangeln med en siffra i botten på förpackningar
och gjutna detaljer säger det direkt: 1 PET, 2 HDPE, 3 PVC, 4 LDPE, 5 PP, 6 PS, 7 övrigt.
På tekniska detaljer står ofta bokstavskoden utskriven i stället, som >ABS<
eller >PA66-GF30<. Leta innan du börjar bränna saker.